SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
potenta´t substantiv ~en ~er pot·ent·at·enperson i inflytelse­rik ställning ibl. ngt ned­sätt.samh.yrk.JFRcohyponympamp 1 någon lokal potentat ordnade så att hans fru ock­så fick jobb i kommunenen viss potentatdjävulensärsk. i polemiska samman­hangNN har läst mitt senaste in­lägg som en viss potentat läser Bibeln sedan 1538av lat. potenta´tus med samma betydelse; till potens