SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pro`sa substantiv ~n pros·an(skrift)språklig framställningsform som inte är bunden av metriska regler litt.vet.MOTSATSantonymvers 1 JFRcohyponymlyrikcohyponymepikcohyponymdramatik prosaförfattareprosatexthögprosasakprosahon skriver en rak, o­sentimental prosapå glas­klar prosa rinner historien framäv. om prosaiskt el. sakligt uttrycks­sättläro­planen har blivit poesi där det borde varit prosaprosa (om ngn/ngt/SATS)sedan 1748av lat. pro´sa (ora´tio) ’o­bundet (tal)’, till pro´rsus ’vänd fram­åt’ Visan om Er, fröken Rosa, får Ni i kväll till Ert bord. Medan vi tala på prosa, diktar jag rimmade ord.Evert Taube, Rosa på bal (i Sjösalaboken, 1942)