SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
prång`la verb ~de ~t prångl·arvanligen med partikelnut (försöka) sälja eller ge i­från sig ngt (ofta tvivelaktigt); vanligen genom o­lika övertalningsknep handel.prångla ut falska sedlarhan försökte prångla ut ett par noveller till litterära tid­skrifteräv. med konstruktionsväxlingmed partikeln få att köpa ngt (ofta) värde­löst gatu­försäljarna prånglade på turisterna en massa skräpprångla ut ngt, prångla på ngn ngtsedan 1728till äldre sv. pranga ’schackra; prångla’; ev. besl. med pracka på och prång Subst.:vbid1-288529prånglande