SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
prä`gling substantiv ~en ~ar prägl·ing·enen instinktiv inlärnings­process som äger rum kort efter födelsen och som leder till varaktiga beteenden; särsk. hos djur psykol.zool.prägling på ett bestämt före­mål i om­givningenäv. ngt ut­vidgatgenetisk präglingprägling (på ngn/ngt)sedan 1947