SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`fågel substantiv ~n påfåglar på|­fågl·artyp av stor (asiatisk) höns­fågel vars (hos hannen) långa, metalliskt blå och gröna stjärt­fjädrar kan spännas upp i solfjäders­form zool.påfågelsblåpåfågelsfjädersedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. pafughl; urspr. till lat. pa´vo med samma betydelse; av ljud­härmande urspr.