SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`föra verb påförde påfört, pres. påför på|­för·deföra upp på skuldräkning för ngn el. ngt ekon.JFRcohyponymdebiteracohyponymbelägga 3 fastigheten påfördes nya av­gifter av kommunenpåföra ngn ngtsedan 1660Subst.:vbid1-290399påförande, vbid2-290399påföring