SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`hitt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en på|­hitt·etngt (nytt) som en person tänkt ut särsk. om skämt el. spratt komm.JFRcohyponymtilltag alla skrattade åt barnens lustiga påhittäv. om lögndet där med en sten­rik mor­far är förstås bara påhittsedan 1781