SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`kalla verb ~de ~t på|­kall·arofta perf. part. kräva särsk. i jur. språkjur.komm.undan­tag får göras när sär­skilda skäl så påkallarmyndigheterna an­såg det inte påkallat med någon åt­gärdäv. försvagattill­kalla, kalla på påkalla hjälphan försökte påkalla lok­förarens upp­märksamhetpåkalla ngtsedan 1495Stockholms stads tänkeböckerfornsv. pakalla Subst.:vbid1-290471påkallande