SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

på`ta verb ~de ~t påt·ar●vanligen med prep. (mindre intensivt) arbeta med ngt trädg.JFRcohyponympyssla påta i jordenhon tyckte om att påta i träd­gården på vårenpåta i/med ngtsedan 1559sv. dial. påta, pota, pöta; gemens. germ. ord av dunkelt urspr.; ev. ljud­målande Subst.:vbid1-291048påtande, vbid2-291048påtning; påt

SO

Alfabetisk lista

  påståendesats subst
  påstötning subst
  påsvin subst
  påsyn subst
  påt subst
  påta verb
  påta sig verb
· påtaga sig
  påtagbar adj
  påtaglig adj
  påtala verb

  Till   alla ordböcker