SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`ve substantiv ~n påvar påv·en(titel för) romersk-katolska kyrkans högste styres­man relig.yrk.påvevalpåven Paulus VIpåven väljs på livs­tidi sammansättn. äv. bildligt om pamp e.d.partipåvesmåpåvetvista om påvens skäggseskägg 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. pave; urspr. av lat. pa´pa ’fader; påve’; jfr papism, pappa, 2pop