SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rabulis´t substantiv ~en ~er rabul·ist·enan­hängare av rabulism ibl. ned­sätt.pol.yrk.JFRcohyponym2radikal 1cohyponym2revolutionär som ung var han något av rabulist och provokatörsedan 1838 i sin nu­tida bet.; ca 1625 i bet. ’lagvrängande jurist’av ty. Rabulist ’lag­vrängare’; till lat. rab´ula ’skrik­hals; skrävlare’