SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1rack`a substantiv ~n rackor rack·anvanligen i sammansättn. (hund- eller katt)kräk ned­sätt.zool.byrackahundrackakattrackasedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. rakke; av om­diskuterat urspr.
2rack`a verb ~de ~t rack·arfästa rack vid rå på segel­fartyg sjö.racka (ngt)sedan 1796till 1rack Subst.:vbid1-291875rackande, vbid2-291875rackning