SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rack`artyg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rack·ar|­tyg·etbusiga på­hitt komm.JFRcohyponymbus 1cohyponymodygdcohyponymofog han lurades av sin syster att göra rackartygpojkarna hade något rackartyg för sig i källarenäv. bildligtfel, mankemang det är något rackartyg med bilensedan 1839till rackare och 2tyg