SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ramp substantiv ~en ~er ramp·en1rad med lampor särsk. som belysning längst fram vid teater­scen scen.golvrampljusramptakramphon stod framme vid rampen och sjöngäv. med tanke på (främre delen av) scenrampfeberregissören satte sig på rampen med manuset i knätsedan 1795via ty. av fra. rampe ’lutande yta; trappa; led­stång’ 2sluttande upp­fart till byggnad e.d.; för under­lättande av transport trafik.lastramprullstolsrampsedan 16913under­lag eller utskjutningsanordning för vissa robot- eller raket­vapen mil.avfyrningsrampraketramprobotrampsedan 1961