SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rampone´ra verb ~de ~t ramp·on·er·artotalt förstöra genom att slå sönder, köra över e.d. Nollbilen blev helt ramponerad vid krockenramponera ngtsedan 1796via ty. av äldre fra. ramponner ’skam­fila; håna’; av om­diskuterat urspr. Subst.:vbid1-292908ramponerande, vbid2-292908ramponering