SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rann`saka verb ~de ~t rann|­sak·arnog­grant och kritiskt under­söka ngn/ngt, för att hitta (o­behagliga) fakta jur.komm.JFRcohyponymgranskacohyponympröva 1 rannsaka sitt minnerannsaka sina svagheterrannsaka sig självurspr.förhöra in­för dom­stol i brott­mål åld. i fackmässiga samman­hangrannsaka ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ransaka; rann- är besl. med granne, saka med söka; jfr nödsaka, sak Subst.:vbid1-293097rannsakande, rannsakning; rannsakan