SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ranunk´el substantiv ~n, plur. ranunkler äv. ranunklar ranunkl·er(typ av) odlad eller vild ört med gula, vita eller rödaktiga blommor bot.isranunkelsjöranunkeltiggarranunkelträdgårdsranunkeläv.ranunkel­växt sedan 1722av lat. ranun´culus ’grodunge; ranunkel’, till ra´na ’groda’ (vattenranunkeln har an­setts likna grodungar)