SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1rapp adjektiv ~t som ut­för ngt snabbt och gärna effektivt admin.psykol.JFRcohyponymkvick 1cohyponymraskcohyponymflink en snabb och rapp mål­spottareofta om handling e.d.ett rappt svarsärsk. med ton­vikt på inne­hållet i ett intelligent yttrandeJFRcohyponymkvick 2 rapptungadhon svarade rappt och slag­färdigt (adv.)sedan ca 1620sv. dial. rapp; trol. av lågty. rap ’vild; rask’
2rapp substantiv ~en ~ar rapp·ensvart häst ngt åld.zool.sedan 1582av ty. Rappe med samma betydelse, till Rabe ’korp’
3rapp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rapp·etsnärtigt slag med piska e.d. förr vanligt som bestraffning (nu­mera o­lagligt i Sverige) samh.JFRcohyponymsnärt 2 piskrapphan fick ett par rapp över knogarnahon gav hästen ett rapp med spöetäv. med ton­vikt på ljudetett vinande rappi (rödaste) rappetgenast, på sekundennär han förstod att han blivit upp­täckt försvann han från platsen i rödaste rappet sedan 1720trol. av ljud­härmande eller ljud­symboliskt urspr.; jfr frappera
4rapp se2rap