tryckår: 2009
1rapp
adjektiv ~t
●som utför ngt snabbt
och gärna effektivt
admin.psykol.JFRcohyponymkvick 1cohyponymraskcohyponymflink
en snabb och rapp målspottare○ofta om handling e.d.ett rappt svar○särsk. med tonvikt på innehållet i ett intelligent yttrandeJFRcohyponymkvick 2
rapptungadhon svarade rappt och slagfärdigt (adv.)sedan ca 1620sv. dial. rapp; trol. av lågty. rap ’vild; rask’
2rapp
substantiv ~en ~ar
rapp·en●svart häst
ngt åld.zool.sedan 1582av ty. Rappe med samma betydelse, till Rabe ’korp’
3rapp
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
rapp·et●snärtigt slag med piska e.d.
förr vanligt som bestraffning (numera olagligt i Sverige)
samh.JFRcohyponymsnärt 2
piskrapphan fick ett par rapp över knogarnahon gav hästen ett rapp med spöet○äv. med tonvikt på ljudetett vinande rappi (rödaste) rappetgenast, på sekunden
när han förstod att han blivit upptäckt försvann han från platsen i rödaste rappet
sedan 1720trol. av ljudhärmande eller ljudsymboliskt urspr.; jfr frappera
4rapp se2rap

2rapp

3rapp

4rapp se2rap