SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
realite´t substantiv ~en ~er re·al·itet·enngt som faktiskt existerar i verkligheten och som man kan el. måste räkna med af.drömmen har blivit realitethan har inget sinne för realiteteräv. (ofta plur.)sakförhållande(n) ofta av negativ el. hindrande natur regeringen tvingades att acceptera de ekonomiska realiteterna och slå av på reform­takteni realitetenegentligeni realiteten är båda parter över­ens om hur sam­arbetet ska se ut men än så länge finns det inget skriftligt av­tal sedan 1680