SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
reflek`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] re·flekt·or·er1konkav, reflekterande yta som åter­kastar ljus i en viss riktning; i strål­kastare e.d. tekn.sedan 18372spegel­teleskop astron.JFRcohyponymrefraktor sedan 1795