SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
reformation [-∫o´n] substantiv ~en ~er re·form·at·ion·engenom­gripande (religiös) om­välvning relig.särsk. om de o­lika försöken att reformera kyrkan vid medel­tidens slut, som småningom ledde till att en protestantisk riktning upp­stodi sammansättn. el. best. f. sing. reformationsbibelreformationstidenmotreformationeni sam­band med reformationen konfiskerades katolska kyrkans egendomreformation (av ngt)sedan 1527