SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1rega´l adjektiv ~t reg·alkunglig ngt åld.af.samh.ett regalt pastoratsedan 1646av lat. rega´lis med samma betydelse, till re´x ’konung’; jfr regera
2rega´l substantiv ~en ~er reg·al·en1pulpetliknande ställning för sättkaster mest histor.litt.vet.sedan 1768av ty. Regal ’hylla’; trol. till medeltidslat. reg´a ’rad’ 2typ av liten, bärbar orgel med en­bart rör­stämmor mest histor.musikäv. om rör­stämma i an­dra typer av orglarsedan ca 1620av ty. Regal, fra. régale med samma betydelse; trol. av samma urspr. som 1regal