SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1rem´ substantiv ~men ~mar remm·enkraftigt band av läder, gummi, syntet e.d.; ofta av­sett att hålla i­hop ngt hush.JFRcohyponymband 1cohyponymremsa axelrembärremkameraremlivremläderremsvångremrygg­säckens kraftiga remmaräv. om tunnare bandskoremhon knöt remmarna på sina sandaleräv. om an­dra före­mål med liknande formlakritsremlägga på en rem öka sin arbets­insats eller fartnu får du allt lägga på en rem om du ska hinna lämna in upp­satsen i tid skära breda remmar ur ngns hud/läderförse sig på ngns bekostnadsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. rem; besl. med lågty. reme(n) med samma betydelse; av o­visst urspr.; jfr remsa
2re´m substantiv, plur. ~, n-genus en enhet för strålning som tar hän­syn till o­lika strålningsslags biologiska verkan fys.med.JFRcohyponymsievertcohyponym2radcohyponymgray sedan 1963av eng. rem, förk. av roentgen equivalent mean