SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rentier [raŋtje´el.raŋtçe´] substantiv ~en [-e´n] ~er [-e´er el. ~e´rer] renti·er·enperson som lever på räntor mest vid beskrivning av äldre förh.ekon.komm.yrk.sedan 1857av fra. rentier med samma betydelse, till rente ’in­komst; ränta’; jfr ränta