SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
reside´ra verb ~de ~t re·sid·er·arha sin bo­stad på viss plats, i viss byggnad e.d.; vanligen om betydelse­full person resp. ståndsmässig bo­stad samh.JFRcohyponym1bocohyponymvistas kungen residerade i palatset i tjugo årstaden där lands­hövdingen resideraribl. ngt skämts.hon residerar i ensamt majestät i en fyrarums­lägenhetäv. ut­vidgatha sina lokaler försäkrings­kassan residerar nu­mera i ett sexvånings­husresidera ngnstanssedan 1558av lat. reside´re ’bli sittande; bo­sätta sig’; jfr konservera, presidera Subst.:vbid1-297127residerande