SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rik`tig adjektiv ~t rikt·ig1som inte inne­håller några fel enl. viss (logisk, moralisk etc.) norm admin.JFRcohyponymkorrektcohyponymfelfricohyponym1rätt han kan inte tala riktig engelskadet kändes riktigare att tala om sanningen än att ljugakontrollera att det hela går riktigt till (adv.)särsk. om analys e.d.JFRcohyponymsann 1 en riktig beskrivning av lägethans resonemang är riktigt men slut­satsen är felDu har varit lärare, eller hur? – Ja, det är riktigtJag tror att svaret är 10. – Alldeles riktigt!man talar om 10 döda, men det riktiga an­talet ligger troligen högrespec. i ett ut­tryck för upp­fylld förväntanhon kände på sig att han skulle höra av sig och mycket riktigt, det låg ett brev i­från honom i brev­lådansedan 1591av lågty. richtich eller ty. richtig med samma betydelse, till recht ’rät’; jfr rikta 1,2 2som verkligen är det som det på­stås vara admin.JFRcohyponym1äkta 1cohyponymegentligcohyponymsann 2 riktigt guldriktigt potatis­mosåka på riktig snöhon letade efter sin riktige farhan har ingen riktig egen personlighetäv. förstärkande, gärna om positivt värderad före­teelse (ofta tryck­svagt)JFRcohyponymverklig 2cohyponymreell 2 hon är en riktig damhan kunde kyssas som en riktig karlhon är riktigt trevlig (adv.)det var inte riktigt snällt sagt (adv.)spec. i ett ut­tryck för tvekanKommer du med? – Jag vet inte riktigt (adv.)spec. äv. i mer el. mindre substantivisk an­vändningÄr det på riktig? – Nej, det är bara på låtsassedan 17273endast predikativt som är vid sina sinnens fulla bruk vard.admin.psykol.hon kan inte vara riktig (i huvudet)sedan 1703