SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rik`tighet substantiv ~en rikt·ig·het·endet att vara riktig Nollseseriktig 1 ifråga­sätta riktigheten av ett på­ståenderiktigheten (av/i ngt/SATS)äga sin riktighet vara (till stor del) riktigtmånga av hans kritiska syn­punkter äger sin riktighet sedan ca 1620