SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rik`tning substantiv ~en ~ar rikt·ning·en1(tänkt,) rak förflyttning i rummet mot en viss punkt vetenskapl.JFRcohyponymhåll 2cohyponymkurs 2 riktningsvisarefärdriktninghöjdriktningkörriktninglängdriktningrörelseriktningvindriktningändra riktningde färdades i nordlig riktningman kan cykla i båda riktningarna på cykel­bananhon pekade i riktning mot dörrenhan höll samma riktning hela tidenhon cyklade i mot­satt riktningäv. för att beskriva positionsätt att vara ut­sträckt i rummet särsk. i horisontal­planet stugan låg där den lilla ån ändrade riktningjärn­vägen gick i nord­västlig riktningäv. bildligt betr. abstrakt rörelse el. verkantankeriktningderas värderingar gick i samma riktningvapen­stilleståndet var ett steg i rätt riktningäv.grupp av personer med vissa gemensamma idéer eller värderingar särsk. på konstnärligt, vetenskapligt el. politiskt om­råde; ibl. äv. om idéerna i fråga JFRcohyponymrörelse 3cohyponym1skola 4cohyponymströmning 2 konstriktningmoderiktningsmakriktningstilriktningåsiktsriktningen riktning in­om den amerikanska nykonservatismen(i) riktning (mot ngn/ngt)sedan 1784till rikta 1 2det att räta ut ngt mil.äv. bildligtlikriktningriktning (av ngt)sedan 1782