SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rik`tnummer substantiv riktnumret, plur. ~, best. plur. riktnumren rikt|­numr·etnummer som slås före abonnent­nummer vid telefonering till annat telefonområde in­om visst land samh.riktnummerområdeslå riktnumret och abonnent­numret i en följdriktnumret (till ngn/ngt)sedan 1906