SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
robus´t adjektiv, neutr. ~ som tål på­frestningar väl på grund av sin grova och föga förfinade konstruktion admin.psykol.JFRcohyponymkraftig 1cohyponymstadig en robust köks­soffabilen har en robust växel­lådasärsk. om person, äv. själsligthan har en robust personlighet och o­rättvis kritik biter inte på honomäv. om handling e.d., med ton­vikt på den låga graden av förfiningen robust jargongäv.drift­säker ett robust elförsörjningssystemsedan 1681 (om människa), 1922 (om före­mål)av lat. robus´tus med samma betydelse, till ro´bur ’hårt trä; styrka’