SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1rull`a verb ~de ~t rull·ar1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.bort, fram, förbi, igång, in, ut förflyttas på ett under­lag genom vridning runt en mitt­punkt eller axel vanligen varv efter varv; om (mer el. mindre) runt el. klot­formigt före­mål ekon.språkvet.trafik.JFRcohyponymtumla 1cohyponymglida bollen rullade över mål­linjenflaskan rullade ut­för trappanäv. utan ngn förflyttningvridas runt en mitt­punkt JFRcohyponym1snurra 1 hjulen i fabriken rullade i­genäv. om (person i) före­mål som förflyttar sig el. arbetar på grund av att vissa av dess delar, vanligen hjul, vrider sigvagnen rullade ut­för gatande rullade fram i en över­täckt jeeptryck­pressarna rullade i­gångibl. äv. i fråga om icke-roterande rörelsevågorna rullade in över strandendimman rullade fram över landskapethan smuttade på konjaken och lät den rulla över tunganäv. bildligt, spec. om (före­teelse som ger i­från sig) ljud på­minnande om ngt som rullaråskan rulladeskrattet rullade genom rummeni de flesta svenska dialekter har man rullande ”r”spec. äv. i ut­tryck för tids­förloppval­rörelsen rullade i­gångrulla (bort/fram/förbi/in/igång/ut)låta pengarna rullasepeng sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. rolla, rulla; via ty. av fornfra. roler med samma betydelse; till lat. rot´ulus ’litet hjul’; jfr enrollera, 1roll, rullad, rulle 2ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.bort, fram, in, ut få (ngt) att förflytta sig på ett under­lag genom vridning runt en axel vanligen varv efter varv; vanligen med avs. på (mer el. mindre) runt el. klot­formigt före­mål trafik.JFRcohyponymvältra han rullade tunnorna ner­för backenhan flyttade den stora stenen genom att rulla dengrisarna rullade sig i gyttjanäv. (om person el. annan varelse)ut­föra roterande rörelse JFRcohyponym1rulla 1 de rullade runt på golvet och brottadesrulla över på sidanäv. utan förflyttningJFRcohyponym1snurra 2 rulla med ögonenäv. med avs. på före­mål som förflyttas genom att vissa av dess delar, vanligen hjul, rullarrulla bilen ut­för släntenrulla bort tågetrulla (bort/fram/in/ut) ngn/ngtrulla hattsehatt 1 sedan ca 16353ibl. med partikel, t.ex.ihop, upp, ut forma till en boll eller rulle jur.mil.JFRcohyponym1trilla 2cohyponymnystacohyponym1vevacohyponym2linda rulla kött­bullarrulla cigaretterde rullade in kroppen i en filtrulla i­hop de elektriska sladdarnarulla upp skjort­ärmenspec.lägga upp håret på papiljotter e.d. äv.med partikelnut veckla ut i sin fulla längd rulla ut mattanäv. bildligt, spec. om att öppna ngtmed partikelnupp särsk. mil. och sportpansarstöten genom Ardennerna rullade upp hela flanken för de allieradehan rullade upp motståndar­lagets vänsterförsvar gång på gångspec. äv. om att klar­lägga ngtmed partikelnupp mord­fallet har långsamt börjat rullas upprulla (ihop/upp/ut) ngtrulla tummarnasetumme sedan 16904nästan en­bart pres. part. fort­gå utan uppe­håll på samma sätt enl. en viss princip el. med bara smärre förändringar; om förlopp som normalt delas upp på perioder Nollrullande planeringett rullande schemarullasedan 1950-talet5svänga i sjö­gång fram och till­baka kring en långskeppsaxel om far­tyg sjö.JFRcohyponymstampa 2cohyponymslingra 3 båten kom att rulla i den höga sjönrullasedan ca 1740Subst.:vbid1-301002rullande (till 1 - 3 + 5), rullning (till 1 - 3 + 5)
2rull`a substantiv ~n rullor rull·anofficiell förteckning över (militär) personal mil.samh.äv. mer informelltrangrullaleva rullan1föra ett ut­svävande livde åkte till Rivieran och levde rullan 2väsnas och bråkade två männen levde rullan på flyg­planet som till slut tvingades nöd­landa sedan 1543jfr rulle