SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rull`e substantiv ~n rullar rull·en1cylindriskt före­mål som kan bringas att rulla mot ett under­lag och som an­vänds, löst el. monterat på axel, som hjälp­medel vid förflyttning av före­mål e.d. verkt.JFRcohyponymhjul dra upp båten på rullararkivhyllorna gled på rullarfull rulle1högsta fartvard.hon cyklade i­väg i full rulle 2hög stämningpå fest e. d.vard.på firma­festen var det som vanligt full rulle sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. rulle; av lågty. rulle, rolle med samma betydelse; via fra. av lat. rot´ulus ’litet hjul; rulle; förteckning’; jfr 1roll, rotel, rotera, 2rulla 2cylindriskt före­mål som består av material som virats runt en (tänkt) axel verkt.filmrulletapetrulletoalettrulletrådrulleen rulle koppar­tråden rulle hushålls­papperspec. om biograf­film el. film på videovard.en rulle med några Chaplinfilmeräv. om (cylindriskt) före­mål som an­vänds till att vira upp ngt påJFRcohyponymrulle 1cohyponymspole 2 spola över tråden på en tom rulleäv. om annan före­teelse med cylindrisk formvårrulleen rulle kexen rulle (ngt), en rulle (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagen