SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ry`sning substantiv ~en ~ar rys·ning·enlätt darrning eller skakning som beror på köld el. stark känsla, vanligen av o­behag men ibl. äv. av behag psykol.JFRcohyponymilningcohyponymkåre 2 han mindes med en rysning går­dagens rot­fyllninghans hot sände rysningar längs rygg­raden på demhennes skön­sång fram­kallade rysningar av väl­lusten rysning (av ngt)sedan 1681