SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1`ga substantiv, ingen böjning utstr.till råga på allt/eländetför­utom allt detta som är dåligtså kommer ngt ännu värrehan är ut­bränd och sjuk­skriven och har till råga på allt blivit vräkt sedan 1744se råge
2`ga verb ~de ~t råg·arvanligen perf. part. fylla (behållare e.d.) med råge kokk.utstr.en rågad tallrik grötmat­skeden ska vara struken och inte rågadkartongen var rågad med lingonråga ngtmåttet är rågatsemått 1 sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. roka; jfr råge Subst.:vbid1-302539rågande