SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
räls substantiv ~en ~ar räls·enpar av parallella stål­skenor som tåg rullar på trafik.JFRcohyponymsyllcohyponymrälcohyponymspår 2 rälsbrotträlsskarvrälsspiklägga rälsbryta upp rälsenibl. med tanke på den ena av de båda skenornahan lade örat på rälsen för att lyssna efter tågetgå (som) på räls gå smidigt och utan problemderas sam­arbete gick som på räls sedan 1890av eng. rail, plur. rails ’räcke; skena; järn­väg’; urspr. av lat. re´gula ’rak spjäla; list’; jfr 1regel Jämför stilruta för chips.