SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rän`ta substantiv ~n räntor ränt·an1överens­kommet pris på kredit som tas ut av lån­givaren; an­givet i procent av låne­summan ekon.JFRcohyponymräntesats bankräntadröjsmålsräntalåneräntaockerräntaskuldräntastraffräntalåg räntalåna pengar mot hög räntabanken höjde räntan○äv.av­kastning på kapital räntebeskedräntekostnadleva på sina räntorränta (på BELOPP)fast räntaränta som under en bestämd tids­period inte förändrasge igen/betala med räntage mer i­gen​ filmen handlar om en lego­soldat som först blir förrådd av sin uppdrags­givare och sedan ger i­gen med ränta kort ränta ränta på lån som binds för en kortare tidi regel mindre än ett årlång ränta ränta på lån som binds för längre tidi regel flera årrak räntaränta som beräknas på hela låne­beloppet, o­avsett amorteringarränta på räntadet att räntan läggs till ett visst in­satt kapital så att man får ränta på hela summan​ 1000 kronor och 5 procents ränta – med ränta på ränta blir det 1640 kronor på 10 år. rörlig ränta ränta som när som helst kan förändrassedan ca 1430Själens tröstfornsv. ränta; av lågty. rente ’in­komst; ränta’; av medeltidslat. ren´ta, ren´dita, till en ombildn. av lat. redd´ere ’ge till­baka’; jfr arrende, rendera, rentier 2ur­tagna in­älvor av slaktat djur kokk.sedan 1672trol. av samma urspr. som ränta 1