SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
räv substantiv ~en ~ar räv·enett vilt hund­djur som har spetsig nos, röd­brun päls och lång, yvig svans och ofta jagas för pälsens skull; an­ses traditionellt vara listigt zool.SYN.synonymrödräv rävlyarävskinnjaga rävman försökte svälta ut räven ur grytetMickel räv lurade alla hundarnaräven bet i­hjäl en hönaäv. om när­besläktade arter och varianter av hund­djurvanligen i sammansättn. blårävfjällrävsilverrävviträvökenräväv. bildligt om listig personringrävden gamle räven har an­tytt att han tänker av­gå, men många tror att det bara är ett taktiskt dragha en räv bakom öratvara o­beräknelighan är en kille med glimten i ögat, en räv bak­om örat och ett stort leende på läpparna; hon är taktisk och har ofta en räv bak­om örat listig som en rävselistig sova rävlåtsas sovaen man satt i sin parkerade bil och sov räv när patrullen an­lände surt, sa räven om rönnbärendet man inte kan få, låtsar man gärna att man inte vill hasvälta rävett enklare kort­spelpå lovet spelade de svälta räv och canasta sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. räver; nord. ord, grundbet. trol. ’den (röd)brune’ Räven raskar över isen.Svensk sånglek (t.ex. i A.I. Arwidsson, Svenska fornsånger, 1842)