SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rö`kelsekar substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rök·else|­kar·et●(metall)kärl för bränning av rökelse vanligen skål­formigt, försett med lock och hängande i kedjor samt ornamenterat; för katolsk el. judisk guds­tjänst relig.svängande rökelsekarsedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. rökilsekar