SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sa`gla verb ~de ~t sagl·aro­frivilligt ut­söndra saliv genom mun­giporna om små­barn el. som tecken på törst e.d. provins.NollSYN.synonymseckla JFRcohyponymdregla babyn saglade på hak­lappensaglasedan 1712sv. dial. sagla, trol. urspr. samma ord som seckla, sickla ’dregla’; trol. ljud­härmande Subst.:vbid1-305477saglande, vbid2-305477sagling