SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sa´hib substantiv ~en ~er sahib·en(titel för) herre urspr. heders­titel, senare anv. som tilltals­ord till européer bl.a. i Indien land.samh.yrk.sedan 1872av urdu sāhib med samma betydelse; av arab. sāhib ’vän; herre’