SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sa`kna verb ~de ~t sakn·ar1lida brist på ngt som man kunde förväntas ha till­gång till Nolllaget saknade den heta viljanmånga hus­håll saknade vatten och el efter stormenäv. med avs. på person, ofta i juridiska samman­hang58-årig kvinna an­mäld saknadäv. om före­mål el. abstrakt före­teelsede o­lika händelserna i boken saknade samman­hangbil­vraket saknade hjul och dörrarbrevet saknade adressatspec. äv. i ett ut­tryck för att ngt är uniktett romanverk som saknar mot­stycke i den nyare litteraturensakna ngn/ngtsakna ordseord 1 sedan 1401dombrev utfärdat av häradshövdingen i sörmländska Hölebo härad Olof Haraldsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. sakna; nord. ord, trol. nära besl. med saka i dess urspr. bet. ’börja söka’; jfr sak, söka 2med ve­mod märka att man inte har ngn/ngt som man borde ha, som man tidigare hade etc. admin.barnen saknar sin frökenkungen av­led vid 90 års ålder, sörjd och saknad av en hel nationdet finns ingen an­ledning att sakna den gamla goda tidenäv. försvagatmärka brist på vi saknar några siffror i redo­visningensakna ngn/ngtsedan 1430–50Konung AlexanderSubst.:saknad