SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sakramen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sakra·ment·ethelig (kristen) handling eller heligt tecken som tros förmedla gemenskap med Gud och förnyelse av människan relig.dopet, natt­varden och de an­dra sakramenteni katolskt språk­bruk äv. konkret om det in­vigda nattvards­brödet (och vinet)sakramentshusprästen gav honom sakramentetsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. sakrament; av lat. sacramen´tum ’förpliktelse’, i medeltidslat. ’mysterium; sakrament’, till sacra´re ’helga’, till sac´er ’helig’; jfr sakral