SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sa`köre substantiv ~t ~n sak|­ör·etböter åld.jur.saköreslängdsedan 1281bekräftelse på prästerskapets privilegier utfärdad av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. sak­öre; till sak i bet. ’rätts­sak’ och öre i äldre bet. ’pengar’; jfr lösöre