SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sam`förstånd substantiv ~et sam|­för·stånd·etenighet i å­sikter eller handlande ibl. mellan parter som eg. har o­lika intressen komm.JFRcohyponymsämja samförståndsandasamförståndslösningett brett samförstånd i riks­dagensyskonen blinkade till var­andra i samförståndmötet hölls i en atmosfär av samförståndsamförstånd (mellan ngra) (om ngt/att+V/SATS), samförstånd (med ngn) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1840