SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sam`kväm substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sam|­kväm·etenklare fest el. samman­komst scen.efter guds­tjänsten blir det samkväm i församlings­salensedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. samqvämd, till koma saman; jfr 2komma, samman