SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sam`lare substantiv ~n äv. vard. samlarn, plur. ~, best. plur. samlarna saml·ar·en1person som försöker bringa samman mer eller mindre full­ständig upp­sättning av viss typ av före­mål vanligen som hobby yrk.samlarglädjesamlarmanisamlarobjektfrimärkssamlareen affär där även avancerade samlare kunde göra fynden samlare som skulle ge vad som helst för en Kalle Anka från 1949en samlare (av ngt)sedan 16402person som lever på ätliga växter som han/hon fort­löpande samlar och ofta äv. på jakt; till skillnad från folk i jordbrukskulturer geogr.yrk.samlarfolksamlarinstinktmånga stammar i östra Afrika är samlareäv. om djurek­orren är en typisk samlaresedan 19013an­ordning för förvaring särsk. av mer el. mindre lösa tryck­saker, t.ex. år­gångar av tid­skrifter Nolltidskriftssamlaresedan 1955 (i sammansättn.)