SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sam`ling substantiv ~en ~ar saml·ing·en1det att bringa samman ngt till en upp­sättning i visst syfte admin.af.ofta om resultatet, särsk. om förhållandevis enhetlig upp­sättning som samlats för visst syfte, spec. konstnärligtdiktsamlingfrimärkssamlingkonstsamlingmuseets samlingaren värde­full samling franska impressionisteren an­vändbar samling verk­tygen samling artiklar som belyser miljö­problemenäv. försvagat om mer till­fällig an­hopning etc.en brokig samlingen salig samling av begagnade bilarknappast ett bostads­område, snarare en samling barackerboken inne­håller en o­systematisk samling iakt­tagelserspec. om grupp av personerned­sätt.en samling kverulanteren samling (ngt/ngra), en samling (av/med ngt/ngra)sedan 1733jfr fornsv. samning ’samling’ 2det att komma till­sammans ofta för att diskutera el. för­bereda ngt sociol.samlingsplatslag­ledaren beordrade samling en timma före av­sparkäv. i mer hög­stämda samman­hangstats­ministern manade till nationell samling efter katastrofenäv. om organisation e.d. som upp­kommit genom att personer samlats kring ngtkristen demokratisk samlingäv.upp­slutning en bred samling för att rädda museetsedan 17413psykisk skärpning psykol.JFRcohyponymkoncentration 2 inre samling och meditationsedan 1854Samling vid pumpen, Tunabergare hitåt! Alfred har di slaji, så han ligger å blör.Ulf Peder Olrog, Rosenbloms visor 1 (1945)