SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
samm`anbo verb ~dde ~tt, pres. ~r samm·an|­boräv. lös förb. i formenbo samman bo till­sammans vanligen under äktenskaps­liknande former släkt.han sammanbor med en kollegasammanbo med ngn, ngra sammanborsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. saman boa; jfr 3sambo Subst.:sammanboende