SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1schakt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en schakt·et●fördjupning (i marken) med mer eller mindre lod­räta väggar urspr. i gruva bergsvet.blindschaktgruvschakthisschaktta upp ett nytt schaktsedan 1609av ty. Schacht med samma betydelse, urspr. lågty. variant av Schaft ’skaft; mätstång; schakt’; jfr skaft
2schakt substantiv ~en ~er schakt·en●sänkning av mark­ytan på ut­stakat om­råde t.ex. före väg- el. hus­bygge mest i tekn. samman­hangbyggn.tekn.tekn.sedan 1690se 1schakt